Stjärnljus / Solstråle
Raderna flödar förbi innanför mina ögonlock, men varje gång jag försöker att omformulera de varma orden som fyller mitt understimulerade huvud, och hastigt bultande hjärta så blir det inte rätt. Alltid har orden med automatik hittat sin egna plats, på de små raderna som har skapat en spegelbild av mitt inre. När pennan flödar fritt, och med ett skrapande ljud ristar in text, som blir ett litterärt självporträtt av mig.
Men inte nu, verken med ord, tårar eller kroppsspråk kan jag ens skapa en inblick för mig själv i hur jag känner. Allt låter blasé, och det känns som att jag misshandlar och vanvårdar alla de underbara nya känslorna som väckts inom mig. Genom att ens försöka att avbilda denna undersköna kärlek som har byggds upp och fyllt hela mig med glädje och stolthet.
Det kan omöjligt finnas ett, eller ens flera ord, som kan beskriva hur det känns att nervöst vänta på sitt första barn. Det måste vara den ultimata stoltheten, och den innerligaste kärleken att vänta på sin lilla ängel. På grund av min oförmåga att kunna beskriva min lycka, så avrundar vi med att jag är världens mest lyckligt lottade unga pappa!
